Saker som jag vill affirmera goda saker om och som jag vill lägga min energi på. Det här är saker som jag dessutom vill göra i sommar också.

Affirmation är något jag skulle vilja använda mig mer ut av i min vardag. Det är ju väldigt lätt att hamna i negativa tankar som egentligen bara är destruktiva för oss.
Affirmation betyder ju att du i din tankevärd ser dig själv i en situation där du mår bra och är omringad av positiva saker. Det kan ju tyvärr bli tvärtom,att man affirmerar på "fel" sätt. Men man brukar prata om att man skall affirmera om goda saker så att man till slut befinner sig i det. 

Finns ju en film som heter The Secret och handlar just om det. Kanske lite väl mycket hokuspokus i just den filmen, men man kan välja att sortera ut de som låter mest realistiskt.
Jag skulle vilja lära mig att kunna komma in i det där läget. Läget där man låter alla positiva tankar bara få strömma in.

Jag tror att affirmation funkar så att, om man tänker positiva tankar om sig själv och sin omgivning, kommer man att aggera utifrån det. Det kommer göra att livet känns mycket lättare. Det magiska med detta är hur den positiva "energin" eller inställningen vi har inom oss, kan hjälpa oss att komma betydligt mycket längre än om vi ältar alla problem. 

Vet inte varför "negationens" kraft är så stor och lätt tar överhand? Man tycker att det borde vara tvärt om. Särskillt när man sett resultaten av den positiva energin.

Det är verkligen något jag vill utveckla min kunskap i för att få ett sundare liv.

Kram från MiG
       

#affirmation #positiv #kraft #blogginlägg #spotify #adhd #tankar #nyskapande

                     

Det råder nog väldigt många delade meningar om hurvida vi människor mår av att äta olika mediciner.
En del är pillermissbrukare, andra äter endast naturpreparat, vissa gör både och så kanske de finns de personer som inte äter någon medcin eller kosttillskott alls.
Alltså alla har vi olika syn på vad vi tycker om det och hur mycket vi äter av vanlig samt naturmedicin.

Min personliga åsikt om detta (jag har ju ätit lite olika "vanliga" mediciner för olika saker) är att man ska försöka hitta en bra balans. Man ska ha koll på VAD man stoppar i sig och VILKA effekter det kan ge. Både positiva och negativa. Det är också bra att medicinen man tar skall vara på ett kontrollerat sätt så att det inte går över styr.

Vad de gäller vanlig medicin och natur medicin, så ställer jag mig där mitt i mellan. Jag tror på vissa saker på båda sidorna så att säga. Jag anser nog att vissa saker måste nog ske genom läkaren, som ordinerar "vanlig" medicin för att man skall få en så önskad effekt som möjligt och när det gäller andra saker, kan man säkert vända sig till naturläkemedel.

Det viktigaste av allt är att man själv har valt rätt medicin som passar för just dig. Är man nöjd med vilka mediciner man tar och man får de önskade effekterna av det så är det ju för det mesta bra. Så länge du och din läkare har koll på läget. Självklart skall man sluta om kroppen tar för mycket stryk, även om du får positiva effekter, men somsagt... man skall (enligt mig) äta medicin under kontrollerade former. (ALLTID)

Jag har ju fått utordinerat en medicin för min ADHD - Ritalin. ADHD medicin är ju något som måste provas ut. Alla människor fungerar olika och får olika effekter av den. Jag är fortfarande i det stadiet att jag funderar lite till och från vad jag tycker om den. Den har gett mig ett mer skärpt tänkande och jag känner mig mer allert. Det jobbiga är bieffekterna av den som jag får. 
Det är i början som bieffekterna är som värst. De slätas över efter ett tag. De effeker som jag får är förhjöd puls, nervositet, temperatur höjniningar (blir svettig), hummörssvängningar.. finns lite mer smått där till.

Kan ju låta vädligt motsägande eftersom att det var ju just det där som man ville medicinera bort, men det slätas över efter ett tag och blir mer stabiliserat. Därför är det väldigt viktigt att man ALLTID tar sina mediciner för att komma till sitt rätta läge. 

Något som jag också vill säga är, som jag tycker är viktigt för allmänheten att få höra: (utgår ju då från mina egna erfarenheter).
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man som anhörig skall ha förståelse varför en person man känner äter olika mediciner. Alltså om man är en anhörig som står ganska nära. Personligen tycker jag inte att den anhörige skall lägga allt för mycket energi på att tala om hur DÅLIGT de är för kroppen att "trycka" i sig en massa mediciner som "inte är bra för kroppen". Tro mig, de finns många som tycker så också.

Man får tycka vad man vill, även om man menar väl. Men det kan vara väldigt jobbigt att höra sånna kommentarer om man kanske är väldigt nöjd med sina mediciner och dessutom känner sig hjälpt av dem. Det är klart att man inflika med något om man ser att de bara leder till något dåligt, men ser man inte de så tycker jag helst att man kan behålla de orden för sig själv.

Är man en frisk och klok människa som har på koll på läget, behöver man inte ständigt få en knäpp på näsan. De hjälper knappast.
Det är bättre att försöka vara en stöttande person och vara ett öga OM något skulle gå snett.

Men jag är öppen för olika åsikter, är alltid intressant. Vill gärna höra era erfarenheter av det här, så länge ni påminner om att vi alla fungerar olika. 

Kram från MiG

Jag är helt fascinerad av hur otroligt begåvade dessa bröder är. De är roliga, extremt musikaliska, spelar bra teater, konstnärliga, smarta, inspirerande, snälla och karismatiska varelser! Är mäkta imponerad och inspirerad av deras talang! Vilken enorm improvisationsförmåga.....  Ja man kan ju inte låta bli att bli lite förälskad faktiskt i dessa två bröder. 
Många känner igen dessa bröder från "The Fox" , men de har gjort så otroligt mycket mer än bara den låten.
Kolla på Ikveld med Ylvis, väldigt roligt program. 

Ylvis - Elevator, Ylvis - Radio Taxi, Two men in one suit och Tid for Hobby hahaha, skratta så jag grät!

Här kommer 4 klipp på dessa (finns mycket mer kul av grabbarna Ylvisåker)











Den här typen av tv - underhållning faller verkligen mig i smaken. De bästa av allt är hur mycket dessa bröder bjuder på sig själva. De är sällan de har menat att vara elak mot de personer som de träffat. Är somsagt ett stort fan!

Kan säga att efter en dag som denna med mycket jobbiga tankar och känslor, så känner jag mig nu botad efter att ha kollat in dessa tokstollar! Ni gjorde min kväll!

       



Något som jag starkt ogillar med att vara sjuk (Förutom själva sjukdomssymptomen) är att jag ofta får så dåligt samvete.
Jag vet mycket väl att jag är hemma och kurerar mig av en anledning: för att jag behöver få ta det lugnt!

Men det kryper alltid fram ett dåligt samvete som talar om för mig hur FEL jag gör. Jag borde gå till jobbet och jobba tills jag stupar och slutar som en fläck på kudden.
Låter helt vansinnigt, men det är så mina känslor resonerar ibland.
Mitt sunda förnuft säger att jag ska sluta tänka på det där, och göra det som är bra för min kropp just då.


Det finns säkert väldigt många fler som känner igen sig, men det är så jobbigt! 
Varför skall man hela tiden behöva känna att man ska stressa ihjäl sig för att kunna känna ett gott samvete?

"Yes, idag har jag jobbat som en jädra dåre och jag orkar inte en millimeter till, BRA nu var du duktig" 

Helt seriöst, VARFÖR?
Blir arg när jag tänker på hur dumt det är, och hur illa man gör sig själv. Att det händer ibland gör mig ingenting, men att de skall beöva ske varje dag? 

Resultatet av detta aggerande blir ju ALLTID att man stupar till slut och ligger sjuk jättelänge.
Man borde ta det lugnt innan det hela bryter ut, men då kommer somsagt det här dåliga samvetet som säger "Äh men skärp dig förfan, sluta känn efter och kör" 

Det blir liksom never ending story....

Är det någon som har några bra knep för att komma bort från dessa destruktiva tankar och känslor? Hitta inre frid och gott samvete?

Kram från Mig

Denna rubrik blir man ju bara snurrig av. Men ja, börjar man fundera kring Universum slutar det i ren ångest eller bara en massa tankar som man inte kan få stopp på.
Tittade på en dokumentär av Stephen Hawking - Universum. Finns många olika delar, men just denna var väldigt intressant. Många vackra scener.
Rekommenderar detta starkt.

 
Har idag funderat på det här med ord och text - Hur vi tolkar och uppfattar det.

Man är egentligen så beroende av att få se den man pratar med, för att bli uppfattad så rätt som möjligt.
Intressant hur små små grejer i kroppspråket kan förändra uppfattningen.

Bokstäver är små känslokalla ord som kan uppfattas på hur många sätt som helst.
Testa att säga den här meningen i huvudet "Jo, men det är jättebra med mig idag" och ändra tonfall samt attityd.
Visst kan man säga denna mening på nästan hur många sätt som helst?

Just detta kan ju verkligen se till att tråkiga konflikter skapas eller jobbiga argumentationer blir till.
Vill försöka att vara så tydlig som möjligt i den här bloggen, just för att slippa sånt.
Men det är klart, kommer säkert misslyckas jag med lite då och då.

Tänk de gånger man bara menat väl, men blivit missuppfattad pga olika tolkningar.
Kan vara bra med uttryckssymboler, men även de kan uppfattas annorlunda.

 

Ganska roligt att leka med den tanken också..

"Jo men det är jättebra med mig idag ;) "

"Jo men det är jättebra med mig idag :P "

"Jo men det är jättebra med mig idag :) "

Man kan hålla på hur länge som helst. Men visst uppfattas dessa väldigt olika också?
Vi som ofta anväder oss ut av uttryckssymboler blir nog tillslut lite beroende av det med, speciellt om man konverserar med en person som inte gör det. Den personen kan uppfattas som känslokall, fastän det verkligen inte behöver vara så.

Jag tycker det är väldigt intressant och samtidigt lite läskligt fenomen det här. Snacka om att man verkligen behöver tänka igenom HUR man skriver saker. Det här är inte någon ny uppenbarelse just för idag såklart, men ett intressant ämne att ta upp. Måste ofta påminna mig själv om det.

Jag tänkte börja med att beskriva lite hur min ADHD påverkar just mig och min vardag. 

Jag har ju ända sen jag var liten, alltid känt mig annorlunda. Har alltid varit väldigt medveten om mig själv redan som liten, och vetat med mig att jag inte riktigt fungeat som "alla andra". 

Den känslan har ju alltid följt med mig, men det är nu idag som jag förstår varför.

(Gjorde en ADHD utredning i vuxen ålder)

Man skall inte lägga ihop ADHD och personlighet i samma ask, men det är klart att det är något som alltid kommer att påverka ens liv.

Jag har ju alltid tyckt att skolan känts jobbig, även om jag trivts socialt med mina vänner. Men saker och ting har alltid blivit jobbigare för mig än för många andra som jag hade runt omkring mig. För mig så kanske jag fick tänka igenom saker 10 gånger istället för 5. 

Det var en lång period i min skolgång där jag verkligen hade ett mycket dåligt självförtoende. Jag litade väldigt sällan på min egen förmåga om jag inte var 110 % säker på min sak. 

Det var väldigt viktigt för mig att jag gjorde RÄTT hela tiden. Detta ledde ju till att jag blev fruktansvärt osäker och hade mycket prestationsångest. 

Men när man går runt och känner sig som ett stor "FEL" , blir det väldigt viktigt att man ska visa en sida som är precis tvärt om utåt. Man orkar inte få kritik som handlar om att man inte klarat av saker, de skulle då ha fått mig att nå botten. 

Jag har alltid haft svårt med att behålla fokus på saker som inte har lockat mig. Det har varit svårt att behålla motivationen i många skolämnen. 

Jag är väldigt motivationsstyrd, vilket ger rätt jobbiga konsekvenser. 

Med mitt sunda förnuft gjorde jag allt för att inte glida iväg, men lyckades nästan jämt flyta ut i mina egna tankar. Detta gjorde att jag väldgt ofta sackade efter och blev väldigt utmattad. 

Mycket gråt och tandagnisslan blev, när de kom till skolarbeten. Jag ville ju ha orken att försöka ta mig igenom saker, men hade som en sirapsvägg i vägen.

Jag kunde inte ta mig igenom det. Klandrade ofta mig själv för att vara korkad och prestera dåligt i skolan. I dag ser jag helt annorlunda på det, men då förstod jag inte bättre.

Många tjejer som har fått diagnosen ADHD riktar sitt "kaos" innåt. (inte alla, men många) Utåt sett kanske inte folk tror att de är något "fel", men skulle man öppna locket på den stora grytan inom sig, skulle kanske folk förstå varför man mår och gör som man gör.

Tyvärr är det lätt hänt att man blir klassad som lat av sina lärare, när de ser att man inte gjort sina läxor eller arbeten i tid. 

Eller att man kommer försent och glömmer viktiga saker.

Att bli kallad LAT eller SLARVIG om man är den person med ADHD - problematik, så är det nog det SISTA man vill bli kallad för. 

Inombords kämpar man som en jädra dåre. Får man höra sånna ord, ifrån människor som inte förstår, kan  det kännas som att bli huggen i ryggen 100 gånger till. De flesta av oss KÄMPAR tills att vi blir helt uttmattade varje dag. efter skolan/jobbet.

För de personer som jag talat om, att jag fått en ADHD diagnos, blir oftast överaskade och säger något i stil med "Men va? Men du känns inte som en sån person".

Det är just för att jag har den här typiska "tjej adhd:n" Jag har ju dessutom inte en så svår ADHD. Men såpass mycket att den stör min vardag om jag inte får hjälp att strukturera mig.

ADHD symptom som stämmer in på mig är:

*Jag har svårt att påbörja saker och avsluta dem.

*Kan känna ett brinnande intresse för något och gå djupt in ide ämnen, men finns det ngt som slutar att motivera mig, så lägger jag av på en gång. Spelar ingen roll om det är oavslutat.

*Är ofta en tidsoptimist, vilket leder till att jag gör mycket i sista sekund. Stressar alltid sista minutrarna till jobbet för att jag håller på att bli försenad. Lyckas komma för det mesta i tid, men jag anstränger mig VÄLDIGT hårt för att inte komma försent.

*Ljudkänslig

*Lättdistraherad - har mycket svårt att prata om de är andra som pratar högt i bakgrunden. Blir TOKIG om någon dessutom avbryter mig med något när det äntligen blivit min tur att få föra talan.

*Ostrukturerad - har periodvis väldigt svårt att plannera saker, får anstränga mig väldigt mycket.

*Rastlös, vill gärna byta aktivitet ofta. Har svårt att läsa böcker eller längre texter om de inte känns motiverande. 

*Orolighets känslor i kroppen - svårt att komma till ro, särskilt på kvällarna.

*Har ett stort behov av att få arbeta i en miljö som känns lugn och trygg.

*Konsentrationssvårtigheter.

*Uppmärksamhetsbehov. Kanske inte jämt, men periodvis. 

*Jag är inte jätte impulsiv, men visst finns det situationer där jag verkligen har aggerat först och tänkt sen.

*Ältar mycket tankar i huvudet, positiva och negativa. Jag har svårt att bara säga till mig själv att sluta, tankarna finns alltid där ändå.

*Humörssvängningar, inte alltid jätte påtagligt, men det händer.

*Kan bli arg för småsaker och förstora upp det alldeles för mycket, har svårt att bara släppa taget om det är något som fått mig att bli irriterad. Riktar det oftast innåt, men kommer tyvärr också ut ibland.

*Svårt men för mycket intryck. Hjärnan klarar inte av att berarbeta så mycket på en gång, vilket resulterar i att jag VÄLDIGT trött.

*Glömmer viktiga saker, förlägger nyckar, mobiltelefoner, pengar, viktiga papper.

*Har ett försämrat arbetsminne, måste traggla längre och i min egen takt.

*Svårt att hålla många bollar i luften. Brukar skoja om att McDonalds är det sämsta stället för en person med ADHD-problematik att jobba på.

*Har inspirationsströmmar där jag plötsligt kan bli väldigt motiverad att utföra saker ett tag. 

(Lite så den här bloggen kom till)

Det finns säkert massor med av symptom som stämmer in på mig, men detta jag nämnde nu är typiska för just mig. 

Eftersom att jag fungerar som jag gör, kan de hände att det förekommer längre uppehåll, då jag känner att motivationen ligger lågt. 

Kan hända att bloggen blir ett sätt för mig att tömma ur lite känslor. Istället för att jag skriver impulsartade facebook statusar som jag sen ångrar. 

Känns bättre att göra det på sin blogg.

Ska göra allt för att hålla mig till ämnet så gått det går, men ja.. Det ingår liksom lite i ADHD-problematiken att man ofta hittar sidospår som just då känns mer intressanta. Detta är ju trotts allt en blogg som handlar om "Att Leva Med ADHD" 

Kram från MiG