Nu är det sent på kvällen/natten och jag är för pigg för att sova. Kom hem och var helt apatiskt trött, så där trött att man vill kräkas och ens kroppsdelar agerar som om man vore berusad.

Alltså sov jag alldeles förtidigt på kvällen och nu är jag vaken.

Dagen idag var bara skitjobbig. Känns ibland som att öronen ska trilla av och att hjärnan känns som värsta härdsmältan. I mitt jobb blir verkligen ens tålamod beprövat och man måste finna nya lösningar hela tiden.

Hade jag inte ätit min adhd medicin, hade jag för länge sen smetats ur på golvet som en fläck. De krävs att man är på topp och kan agera rätt. Gå från att vara "teater arg" till att sedan ge beröm. Detta kan verkligen skapa frustration hos sig själv, då man inte får tappa sin egen kontroll.

Jag har periodvis lätt att bli provocerad (bättre nu med medicinen) blir man skrattad rakt upp i ansiktet, växer de upp två HORN i pannan. Inte bra alls..... Jobbar på det.

Så... Detta resulterar i att man blir väldigt trött på kvällarna och är så utmattad att bara vill spy. Ens eget liv blir så präglat av de du jobbar med (tycker/känner jag)

Hade jag fått bestämma själv, hade jag gjort mycket mer på kvällarna.
Men nu faller så mycket i bitar och de enda man orkar med är de viktigaste sakerna. Skittråkigt rent ut sagt. Blir underbart understimulerad.

Ibland målar jag upp en skämtbild om
hur galet man egentligen gör.

Typ så här:
Man går upp, sömnen har varit halvbra, kroppen känns 100 kg tyngre och de gör ONT att bara veta att du måste upp. Man ser ut som en levande död.
Fyfan vad tur de är med smink.
Äter frukost som för mig kan vara jobbigt då man är less på samma skit.
Försöker stressa så lite som möjligt, men måste ALLTID rusa de 5 sista minuterna och alltid springa en bit för att inte bli försenad.
Du kommer till jobbet, du ska agera rätt och korrekt, men inombords vill man (ibland) bara säga något fult då man känner att ens budskap inte når fram. Herre Gud!
Dessa äckliga små provokativa skrik, thank you lord för min medicin.
Nu har ju min medicin gått ur, och jag känner hur ilskan bara bubblar.
*andas*
Man ska agera rätt och korrekt i ca 8 tim och lösa de situationer som behövs. I ÅTTA JÄVLA TIMMAR!
Dessutom ska du ha en god inverkan och så gott som det går, in ge ett lugn. Inombords lever det lilla monstret som krampaktigt försöker frigöra sig. Sammanbitet leende på läpparna och bara KÖRA PÅ.

Näe, fyfan rent utsagt. Vissa dagar är jag så kräkless på att jag börjar skratta hysteriskt. Tänk att ha en hackspett på axeln som pickar på din halspulsåder i 8 timmar 5 gånger i veckan. Jag tror att de flesta skulle ibland vilja köra den där hackspetten i mixern. Usch vad elakt och bittert detta låter, men man är bara människa och ingen är på topp jämt.

Alla är väl inte som jag.... MEN
Varför i hela fridens namn gör man toalettbås? Alltså menar då bås som har 20 cm mellanrum från golv till dörr och samma va de gäller dörr till tak.

Alltså jag tror många känner igen sig i att man bara inte kan slappna av, pga av att de blir för tyst på toaletterna och man ska försöka släppa liksom. ;)

"Åh herre Gud va tyst de blev, å jag som är skitnödig, måste baja NU! Åh tänk om de börjar stinka skit? (Eh ja och?) ÅH TÄNK OM DE LÅTER?"

Så där sitter nog väldigt många och tänker. De värsta är väl om man går in samtidigt och liksom väntar på att den andra ska börja. De går ju bara inte, man får ju förstoppnings mage på en gång.

Man kanske helt enkelt ska börja så här: 

Man knackar på ena väggen där man hör att de sitter någon "eh du ursäkta de är så här att min skit stinker väldigt mycket, jag vet inte hur de är med ditt, men ja de både låter och osar död här. Ber om ursäkt om får andningssvårigheter.."

Eller: "alltså jag hör att ni sitter på varsin sida av mig, och nu får nu fan ta och börja krysta för jag kan inte sitta här hela dagen.

vi gör de på tre... Ett, två, TRE! " 

(hahaha ursäkta för LÅG humor men that''s me in a NÖTSKAL)

Man passar liksom på om de blir lite rörelse utanför. Nån som pratar högt, nån som prasslar med papper, nån som tvättar händerna... Då tar man i för kung och fosterland. Men näe, sen blev de tyst lite förtidigt och samma tystnad kryper in.

Det är så känsligt just den där biten hos många människor. De flesta kan inte slappna av om någon skulle titta på när man satt på toa. Så varför tänker man inte på detta mer? (Förutom ekonomiska/praktiska skäl)

Åh, tack för förstoppningen.... å skavsår i arslet...

Det är aldrig lätt med distansförhållande. Kämpigt och svårt. Finns bra saker också, men de gäller att man kan handskas med svåra situationer som tyvärr uppkommer ofta.
Vissa problem uppstår bara just pga distansen, som sen upplöses när man väl ses IRL. Lätt med missförstånd och feltolkningar, de är verkligen en prövning. Men denna helg blev bra efter en del skit som uppstått. De rinner liksom av en efter tag. Man förstår inte vad som blev fel riktigt.
Man lär sig verkligen att finna ordens och talets styrka när man ska föra en konversation utan att hamna i tjafs eller till och med bråk.
De är svårt för den som kanske inte är den mest verbala, men som ändå klarar sig rätt bra IRL. Något jag måste lära mig. Men man kan alltid finslipa sin verbala förmåga såklart.
Dock finns de aldrig felfria förhållanden. Skulle vara mer märkligt om de var så som sagt.
Det är bara så fascinerande att tänka på hur beroende vi är av kroppsspråket och tonfallet. Lätt att skapa bilder som är "felaktiga". En sur röst i örat per telefon och en sur röst öga mot öga kan vara väldigt olika. Lättare att förlåta IRL än per telefon.
Men jag vet att både han och jag kämpar på vårt sätt och de ända vi vill är egentligen att de ska vara bra och få den andra att känna sig lycklig.
Well well, det var iaf en bra och väldigt mysig helg med mycket kärlek och kel. Bara få vara i närheten av den man älskar..... <3

Måste att jag känner igen mig! hah ahaha garvade lite kan jag säga ;)

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut......

Jag drömde att jag hade fått en virusinfektion från träden.

     

Det började med att jag kände hur det kliade hysteriskt mycket på kroppen, och röda märken började uppenbaras. 
Jag kliade och kliade och tillslut sa min mamma till mig, att nu har du kliat i en halvtimme, du ska nog ta en allergitablett nu.
Efter ett tag försvann klådan och dessa konstiga knottriga märken på kroppen.
Jag var ju väldigt nyfiken på var detta kom ifrån och började söka runt på nätet efter information. Pratade även med vänner som hade fått samma symptom. Sedan när jag tillsist loggade in på facebook såg jag att fler och fler började lägga ut inlägg om denna klåda på kroppen. Det spred sig sedan som en löpeld och alla inom media världen började skriva om detta fenomen. 
Det var också många som hade gjort skämt bilder om denna infektion, bilder + rolig text.
Men efter ett tag fick vi veta var dettta kom i från, och det var från träden som utsöndrade konstiga giftiga partiklar. 
De räckte att man stod under ett träd för att bli smittad. Man kunde också bli smittad om man använde en persons kläder som gade infektionen i sig. Helt konstig dröm måste jag säga.

 

Well Well, ha de gott :)

Ibland är den rätta metoden bara att ge en puss och en kram. Löser väldigt mycket ibland. Klart man ska prata, men ibland är verkligen den bästa medicinen fysisk kärleksfull närhet. Ibland älskar man så mycket att man går under. Svårt med balansen ibland. Men nåt som är säkert är att kärleken verkligen är så enorm betydande förr oss. Vad vore vi utan den?

Då var denna veckan avklarad. En vecka efter att ha varit sjuk rätt så länge, ingen mjukstart fick man. Men så är det verkligen när man jobbar. Kan vara slitit som bara den, men man också känna att man gör något betydelsefullt, i alla fall så som jag jobbar. (Jobbar med barn).

Har inte planerat upp helgen särskillt mycket. Hade velat gjort något kul, men jag kanske ska ta de lugnt.
Något som denna vecka verkligen har gjort saker till något LITE jobbigare är ju PMS. Fy FY!
Alltså lägger på mig så mycket vättska i kroppen och går säkert upp 1,5 kilo bara pga det. Svullen och pluffsig känner jag mig. Å ett jädra sötsug. Eller snarare ätsug. Åh, vill ha något gott och tugga på, ge mig mer, mer mer. Snacka om att kroppen är i obalans just då.
 
Vad är det för dumt påhitt va? Mens och pms... hallå, jag måste gå och klaga. Det här vill man inte vara med.

Det är verkligen förtäääääskigt. Snacka om att helt ofrivilligt få bli rubbad i kroppen för att man måste. Vem skulle vilja beställa PMS besvär på menyn? "Eh, jo jag skulle vilja ge mig själv en hysteriskt obekväm känsla i kroppen. Skulle vilja lägga på några extra kilon också. Juste det, jag skulle vilja införa ett sötsug också som sabbar hela min tillvaro så att jag får börja från ruta ett igen. De fixar ni väl?" 

*suck* ja ja, de avtar ju sen. Det är ju bara fördjävligt att man käkat så mycket skitsaker att man seriöst går upp i vikt pga det. ÅH feeling like fat pig. NÖFF NÖFF!

Men jorå, fifan vilken underbar fredag detta blir, ska nog sätta i mig en glass eller två. HALLELUJA! 
MMhhh marabou......
 

Något som ändå är bra i allt elände som jag skrivit om nu är att jag snart skall gå en kurs om adhd. Det skall vara 8 kurstillfällen och jag känner mig mycket motiverad och öppen för nytt. Känns väldigt spännande och jag vill gärna dela med mig lite av kursens innehåll. 
(Om man får?) Kanske ska kolla upp det innan jag säger något.
Men hur som helst, känns de väldigt kul och intressant. Man lär sig säkert mycket om sig själv, men även om andra. Det är aldrig fel att fylla på informationsbanken. Just det, jag måste ju köpa kursmaterialet....Hm, får hinna med det sen då.

Kram från Mig!