Jag tänkte börja med att beskriva lite hur min ADHD påverkar just mig och min vardag. 

Jag har ju ända sen jag var liten, alltid känt mig annorlunda. Har alltid varit väldigt medveten om mig själv redan som liten, och vetat med mig att jag inte riktigt fungeat som "alla andra". 

Den känslan har ju alltid följt med mig, men det är nu idag som jag förstår varför.

(Gjorde en ADHD utredning i vuxen ålder)

Man skall inte lägga ihop ADHD och personlighet i samma ask, men det är klart att det är något som alltid kommer att påverka ens liv.

Jag har ju alltid tyckt att skolan känts jobbig, även om jag trivts socialt med mina vänner. Men saker och ting har alltid blivit jobbigare för mig än för många andra som jag hade runt omkring mig. För mig så kanske jag fick tänka igenom saker 10 gånger istället för 5. 

Det var en lång period i min skolgång där jag verkligen hade ett mycket dåligt självförtoende. Jag litade väldigt sällan på min egen förmåga om jag inte var 110 % säker på min sak. 

Det var väldigt viktigt för mig att jag gjorde RÄTT hela tiden. Detta ledde ju till att jag blev fruktansvärt osäker och hade mycket prestationsångest. 

Men när man går runt och känner sig som ett stor "FEL" , blir det väldigt viktigt att man ska visa en sida som är precis tvärt om utåt. Man orkar inte få kritik som handlar om att man inte klarat av saker, de skulle då ha fått mig att nå botten. 

Jag har alltid haft svårt med att behålla fokus på saker som inte har lockat mig. Det har varit svårt att behålla motivationen i många skolämnen. 

Jag är väldigt motivationsstyrd, vilket ger rätt jobbiga konsekvenser. 

Med mitt sunda förnuft gjorde jag allt för att inte glida iväg, men lyckades nästan jämt flyta ut i mina egna tankar. Detta gjorde att jag väldgt ofta sackade efter och blev väldigt utmattad. 

Mycket gråt och tandagnisslan blev, när de kom till skolarbeten. Jag ville ju ha orken att försöka ta mig igenom saker, men hade som en sirapsvägg i vägen.

Jag kunde inte ta mig igenom det. Klandrade ofta mig själv för att vara korkad och prestera dåligt i skolan. I dag ser jag helt annorlunda på det, men då förstod jag inte bättre.

Många tjejer som har fått diagnosen ADHD riktar sitt "kaos" innåt. (inte alla, men många) Utåt sett kanske inte folk tror att de är något "fel", men skulle man öppna locket på den stora grytan inom sig, skulle kanske folk förstå varför man mår och gör som man gör.

Tyvärr är det lätt hänt att man blir klassad som lat av sina lärare, när de ser att man inte gjort sina läxor eller arbeten i tid. 

Eller att man kommer försent och glömmer viktiga saker.

Att bli kallad LAT eller SLARVIG om man är den person med ADHD - problematik, så är det nog det SISTA man vill bli kallad för. 

Inombords kämpar man som en jädra dåre. Får man höra sånna ord, ifrån människor som inte förstår, kan  det kännas som att bli huggen i ryggen 100 gånger till. De flesta av oss KÄMPAR tills att vi blir helt uttmattade varje dag. efter skolan/jobbet.

För de personer som jag talat om, att jag fått en ADHD diagnos, blir oftast överaskade och säger något i stil med "Men va? Men du känns inte som en sån person".

Det är just för att jag har den här typiska "tjej adhd:n" Jag har ju dessutom inte en så svår ADHD. Men såpass mycket att den stör min vardag om jag inte får hjälp att strukturera mig.

ADHD symptom som stämmer in på mig är:

*Jag har svårt att påbörja saker och avsluta dem.

*Kan känna ett brinnande intresse för något och gå djupt in ide ämnen, men finns det ngt som slutar att motivera mig, så lägger jag av på en gång. Spelar ingen roll om det är oavslutat.

*Är ofta en tidsoptimist, vilket leder till att jag gör mycket i sista sekund. Stressar alltid sista minutrarna till jobbet för att jag håller på att bli försenad. Lyckas komma för det mesta i tid, men jag anstränger mig VÄLDIGT hårt för att inte komma försent.

*Ljudkänslig

*Lättdistraherad - har mycket svårt att prata om de är andra som pratar högt i bakgrunden. Blir TOKIG om någon dessutom avbryter mig med något när det äntligen blivit min tur att få föra talan.

*Ostrukturerad - har periodvis väldigt svårt att plannera saker, får anstränga mig väldigt mycket.

*Rastlös, vill gärna byta aktivitet ofta. Har svårt att läsa böcker eller längre texter om de inte känns motiverande. 

*Orolighets känslor i kroppen - svårt att komma till ro, särskilt på kvällarna.

*Har ett stort behov av att få arbeta i en miljö som känns lugn och trygg.

*Konsentrationssvårtigheter.

*Uppmärksamhetsbehov. Kanske inte jämt, men periodvis. 

*Jag är inte jätte impulsiv, men visst finns det situationer där jag verkligen har aggerat först och tänkt sen.

*Ältar mycket tankar i huvudet, positiva och negativa. Jag har svårt att bara säga till mig själv att sluta, tankarna finns alltid där ändå.

*Humörssvängningar, inte alltid jätte påtagligt, men det händer.

*Kan bli arg för småsaker och förstora upp det alldeles för mycket, har svårt att bara släppa taget om det är något som fått mig att bli irriterad. Riktar det oftast innåt, men kommer tyvärr också ut ibland.

*Svårt men för mycket intryck. Hjärnan klarar inte av att berarbeta så mycket på en gång, vilket resulterar i att jag VÄLDIGT trött.

*Glömmer viktiga saker, förlägger nyckar, mobiltelefoner, pengar, viktiga papper.

*Har ett försämrat arbetsminne, måste traggla längre och i min egen takt.

*Svårt att hålla många bollar i luften. Brukar skoja om att McDonalds är det sämsta stället för en person med ADHD-problematik att jobba på.

*Har inspirationsströmmar där jag plötsligt kan bli väldigt motiverad att utföra saker ett tag. 

(Lite så den här bloggen kom till)

Det finns säkert massor med av symptom som stämmer in på mig, men detta jag nämnde nu är typiska för just mig. 

Eftersom att jag fungerar som jag gör, kan de hände att det förekommer längre uppehåll, då jag känner att motivationen ligger lågt. 

Kan hända att bloggen blir ett sätt för mig att tömma ur lite känslor. Istället för att jag skriver impulsartade facebook statusar som jag sen ångrar. 

Känns bättre att göra det på sin blogg.

Ska göra allt för att hålla mig till ämnet så gått det går, men ja.. Det ingår liksom lite i ADHD-problematiken att man ofta hittar sidospår som just då känns mer intressanta. Detta är ju trotts allt en blogg som handlar om "Att Leva Med ADHD" 

Kram från MiG